Spara, spara, spara sönder ...

Hej!

När jag inte tänker på vad vi kan göra mer på jobbet för att överleva, grubblar jag över vad som har gått fel i den här krisen. Att vi kan drabbas av epidemier och pandemier vet ju minsta lågstadieelev. Men varför drabbar detta oss nu så brutalt och varför är vi så oförberedda?

När min son Benjamin låg på sjukhus under flera veckor i oktober 2018 fick jag uppleva vårt sjukvårdssystem. Inte bara i form av blanka broschyrer med vackra bilder utan även genom en sjuksköterska som under nattskiftet ensam fick hantera 18 rum med två patienter i varje. Då fick en eller annan vänta lite längre på att få rumpan torkad ... Många sjuksköterskor och vårdare var kvar på jobbet till långt in på kvällen och kom dit igen tidigt nästa morgon (jag jobbas att det inte är så nu längre). Rusningstid fanns det också – när helikoptern utan paus flög in förolyckade mc-förare under veckosluten.

Varje dag funderade jag på vad som skulle hända om en stor katastrof hade inträffat, om på kort tid hundratals, tusentals eller kanske tiotusentals patienter plötsligt skulle behöva snabb och grundlig läkarvård för att det handlade om liv eller död. Som nu under coronapandemin ...

Som företagare är jag ju också för att spara. Men absolut inte för att spara sönder ... Det är en skandal hur dåligt vi betalar de människor som opererar eller torkar rumpan på oss. Vi kan dock inte förvänta oss att detta ska göras av ren kärlek till nästan och hjälpsamhet – trots att så är fallet – utan att personerna som tar sig an en sådan enorm uppgift får anständigt betalt. Det är oanständigt, orättvist och, vilket nu även visas, även urdumt. Världen över kommer detta lilla virus att kosta oss en, två eller till och med tre miljarder euro. Men egentligen är det inte viruset som orsakar dessa skador, utan kortsiktigheten hos dem som på statlig nivå ska ansvara för att en epidemi eller pandemi inte gör att hela världen slås ut samtidigt.

Nu arbetar man intensivt med att bygga andningsutrustning, skapa sängplatser, göra om idrottshallar, arenor, mässhallar och stadsparker till nödsjukhus och även till bårhus. Om en bråkdel av de stora summor som i nuläget måste läggas på att köpa exempelvis skyddsmasker och skyddskläder till överpriser tidigare hade investerats i prevention, larmsystem och globala direktåtgärder, hade troligen färre människor dött och mindre lidande orsakats. Spara, spara, spara sönder Helt befängt ur mänsklig synvinkel och ekonomiskt sett en katastrof. Tillsammans med våra vänner och affärspartner i Grekland använder vi nu våra produkter för att se till att räddningsfordon är/förblir användningsklara. Efter ett årtionde med rigorösa besparingar fungerar mycket i detta land inte mer som det borde – till nackdel för människorna ... framför allt de fattiga och redan utsatta människorna.

Ett par funktioner och institutioner som vi människor är beroende av och som vi behöver för vår överlevnad ska inte överlåtas till räknenissar, controllers och sparivrare med ekonomiska vinstintressen och framför allt inte till profithungriga individer som tjänar ordentliga pengar på människors sjukdom och nöd. Jag älskar den fria marknadsekonomin. Men för en sjukvård som även ska vara förberedd för katastrofer och kriser fungerar inte det klassiska företagandet. För detta krävs en aktör som ser helt och hållet till allmänhetens bästa. Och det är staten. Det kan bara vara staten. Vem annars kan garantera hälsan och skyddet för 82 miljoner människor i Tyskland och samtidigt säkerställa anständig, rättvis och relevant betalning av dem som ska sköta dessa uppgifter?

Ta hand om dig!

Er

Ernst Prost

VD