• 17/06/2020

Minimilön och åldersfattigdom på grund av snedvriden konkurrens om skattebetalarnas pengar

LIQUI MOLYs VD Ernst Prost om social dumpning på statens bekostnad

Kära kollegor.

För närvarande får jag åter i all oändlighet kritik eftersom jag är för att höja minimilönen. Många företag skulle inte längre vara lönsamma – sägs det – om de måste betala högre löner.... Så det är alltså bättre för ett företag att upprätthålla vinstsituationen än att ge arbetstagarna den lön de behöver för sin försörjning och som de förmodligen har förtjänat genom att generera företagets vinster? Så får det inte vara nu. Särskilt inte när staten stöder dessa anställda med våra skattepengar och därmed indirekt håller dessa företag under armarna. I anställningsförhållandet och ännu mer senare, för att bekämpa fattigdom på äldre dar som hör samman med låga inkomster, används skattebetalarnas pengar, som först måste genereras någon annanstans. Till exempel subventioneras företag genom tillskjutna pengar och liknande och företagets lönsamhet ökar genom att man ger statliga pengar till låginkomsttagare.

Hur kan det komma sig att vissa företag i en bransch använder denna strategi med minimilöner medan andra i samma läge kan betala anständiga löner, även prissäkrade och är överens med fackföreningar och företagsråd? På så sätt finansierar företag, direkt och indirekt, med sina skatteinbetalningar företag som inte följer sådana normer och som sedan definierar sig på marknaden genom låga priser. Det är ingen konst att hålla låga priser om jag inte betalar mina anställda anständigt, bortser från tariffer och gör minimilöner till beräkningens måttstock. Detta är helt fel i en marknadsekonomi, ett missbruk av sociala system och en snedvridning av konkurrensen. Konkurrensen bör bestå av bättre funktion och inte av ett påhittigt utnyttjande av statliga sociala förmåner och absolut inte genom ignorering av normerna för arbetssäkerhet, miljöskydd och avlöning.

Slutsats: Människor måste kunna leva på sitt arbete och detta med endast ett jobb. Företag som inte vill eller inte kan ta sitt sociala ansvar genom rättvis och tillräcklig ersättning bör börja med en annan affärsmodell eller höja sina priser – men absolut inte i något fall förbli i samma situation med prisdumpning som gör att även sunda företag får svårt att klara sig, samtidigt som man får bidrag eller subventioner till sig och sina anställda eller skickar sitt manskap till arbetsförmedlingen att utöka knappa inkomster.

Er

Ernst Prost