Varning! Se upp!

Ernst Prost, VD LIQUI MOLY, om byråkrati som gått för långt

Kära entreprenörskollegor,

Glad och lycklig kom den flitiga myran till sitt arbete var morgon. Den älskade sitt jobb! Här tillbringade den större delen av dagen med att arbeta hårt – alltid nynnade på nån liten melodi. Och så fortsatte det – dag efter dag jobbade den flitigt vidare. En dag kom direktören, en stor och tjock skalbagge, på att det inte fanns någon som kontrollerade vad myran gjorde.

Så kunde det ju inte fortsätta!

Och så inrättade han genast en ny tjänst som kontrollant och anställde en mycket erfaren dyngbagge för jobbet. Det första dyngbaggen gjorde var att försöka standardisera arbetstiden. Den började ta fram rapporter av alla de slag. Det dröjde inte länge innan dyngbaggen behövde en sekreterare till hjälp med alla rapporterna. Man anställde en spindel som fick svara i telefon och bygga upp ett arkiv. Under tiden jobbade myran glatt vidare, för den älskade sitt jobb. Ibland kunde man höra den nynna på nån liten melodi.

Chefen blev mäkta imponerad av det arbete som dyngbaggen utfört och bad den ta fram diagram och framtidsanalyser. Nu blev man tvungen att anställa en fluga som assistent åt kontrollanten. Man köpte en bärbar dator till flugan så att den skulle kunna göra rapporterna riktigt färggranna. Den flitiga myran hördes aldrig nynna längre, och den beklagade sig över allt pappersarbete den fick hålla på med istället för att bara jobba som vanligt.

Direktören beslöt därför att en administratör skulle anställas för den avdelning som myran arbetade på. Detta ansvarsfulla uppdrag gick till gräshoppan, som genast krävde att man köpte in en kontorsstol av en speciell sort. Och så behövde gräshoppan förstås en bil, och en laptop och tillgång till intranätet. Självklart behövde den även en personlig assistent – en padda, som även på sin tidigare arbetsplats jobbade som sekreterare åt gräshoppan. Nu nynnade inte myran längre! Den kände sig alltmer olustig och nervös.

”Vi måste tillsätta en kommitté som samlar in data för en studie av arbetarklassen och sammanställer en rapport.” Sagt och gjort: De utvalda specialisterna satte genast igång med sitt högt betalda och flera månader långa uppdrag. I mellantiden fann direktören att den avdelning som den flitiga myran arbetade på, inte längre gav samma ekonomiska avkastning som tidigare.

För tusentals euro anlitade han därför ugglan, som var expert på företagsekonomi, för att analysera vad som hänt och undersöka vad som kunde göras. Under tre månader jagade ugglan hit och dit på företagets alla kontor. Sedan la den fram sin slutrapport, som fastslog att: ”Ni har för många anställda, ni måste skära ner på personalen.”

Direktören följde expertens rekommendation och beslöt sig för att säga upp – myran.

Motivering: ”Tyvärr har myrans arbetsresultat sjunkit katastrofalt, den arbetar inte alls lika flitigt som i början. Istället gnäller den hela tiden på att byråkratin är för betungande och kontrollerna för många. Slutsats: Myran måste bort, för det vi behöver är medarbetare som kommer till jobbet glada och lyckliga och ibland också kan höras nynna på nån liten melodi!”

Jag hoppas att vi själva slipper uppleva de korn av sanning som döljer sig i denna saga!!!

Er Ernst Prost