Jag hade allihop :)

Ernst Prost, VD LIQUI MOLY, om pressfrihet och yttrandefrihet.

Kära kollegor,

Jag hade allihop :) :) eller de mig... Från Playboy till BILD-Zeitung. Från WirtschaftsWoche till Jungen Freiheit. Från Südwest Presse till Capital, Focus och några TV-kanaler. För mig är det alltid en både lärorik och trivsam upplevelse att få utbyta tankar med redaktörer och journalister kring den tid och värld vi lever i, och naturligtvis också berätta om LIQUI MOLY. Jag är spänd som en fiolsträng varje gång, och frågorna spänner från ”A som i Acne” till Ö som i ”Ödelägga”: Min acne är obestridlig – det visar de många ärren – men varför jag ibland ska hudflängas och ”ödeläggas” är värt ett eget kapitel. Framför allt vem det är som attackerar, och från vilket håll jag attackeras...

Fast just nu har jag inte så många kritiker. :)

Det är rent otroligt vad duktiga journalister kan få ur mig genom att vara väl förberedda och ställa kloka frågor. Siffror, data, fakta, företagsekonomiska parametrar, omsättning och resultat är naturligtvis alltid av intresse. Men det här är bara sånt som kan iakttas, mätas och räknas – den tiondel av isberget som ligger ovanför vattenytan. Sen kommer det alltid till en punkt när den jag intervjuas av gräver allt djupare i mitt förgångna, i min själ, i min syn på världen... Då sätter det igång på riktigt. Då handlar det nämligen om de nio tiondelar av isberget som ligger under ytan. Och då blir det riktigt kul. Ännu bättre blir det när kluriga frågor tvingar mig att tänka efter lite extra och får mig att våndas i min tankebubbla. Inte så sällan måste jag då, eller bättre uttryckt, får jag då, korrigera vår kurs och finna nya vägar. Uppslag som jag är mycket tacksam för när jag talar med en seriös intervjuare.

Vid alla dessa kontakter med pressen är det viktigt för mig att förbli mig själv trogen och inte förställa mig. Därför är min personliga inställning tusen gånger viktigare för mig än resultatet, som någon annan ser det. Egen inställning och hållning kontra konformitet! Pressfriheten är något mycket värdefullt, precis som yttrandefriheten. Två sidor av samma mynt. Hållning – det är när man sagt något med avsikt och sedan plötsligt hamnar i ett veritabelt drev, för att det man sagt inte är ”passande”. Yttrandefriheten bygger, som alla våra grundläggande rättigheter, på respekt för andras åsikt, tro och livsstil. Det vore illa om man inte vågade säga det man vill ha sagt. Så var det en gång i tiden här i Tyskland, och så är det än i dag i många länder. Ibland läser man om att samhället är splittrat. Ursäkta mig, men ett samhälle är alltid splittrat och inte en homogen samling människor.

Tack gode gud för mångfalden. Motsatsen är enfald... Man måste kunna leva med att andra människor är olika och att de tänker och agerar på ett annat sätt. Det är det som demokrati handlar om. Pressen är en viktig del av våra liberala författning. Det är därför som jag älskar att arbeta med redaktörer och journalister. Även om jag ibland får mig en dask på huvudet, eller snarare på flinten. :)

En bra journalist skulle aldrig använda sig av hån, skadeglädje eller hets och inte heller uttrycka människoförakt. Tvärtom! En tidning är gjord av kärlek, inte av hat – för språket formar tanken, och tanken är det första steget mot handling... En av de största, tyvärr bortgångne, mästarna av det skrivna ordet, berättade för mig en gång att det som, förutom sökandet efter absolut sanning, var vägledande för honom när han gjorde reportage om människor var principerna gällande människovärde, ära, respekt, anständighet och tolerans – den perfekta inställningen för att komma bra överens och inte skada andra människor. För det är just det som ett samhälle handlar om. Inte om radikala föresatser, utan om medmänsklig förståelse.

Bästa hälsningar

Er 

Ernst Prost