"Förlamade lämlar?"

LIQUI MOLYs VD Ernst Prost om flockinstinkt och revolutionär

Kära kollegor!

 

En sak blir inte rätt eller fel om många eller få människor gör si eller så - eller tvärtom.... Vid bedömningen om rätt eller fel är flockinstinkt, opinion och en rådande världsbild inte nödvändigtvis till hjälp. Ofta nog hördes och hedrades "de ensamma roparna i öknen" – men först efter att ha blivit utskrattade till en början.... Detsamma gäller för uppfinnare. Människor har riktigt svårt med nya saker. Bevara det gamla och ändra inte på något – det är vad vi människor föredrar. "Så har vi aldrig gjort!", "det har inte fungerat tidigare!", "så gör ingen!" – så låter de vanligaste dödsfraserna som man gärna använder för att kväva nya och annorlunda saker med hänvisning till det förflutna, åsikter och majoriteter. Men om alla alltid gör samma sak lider omväxling och mångfald under idéfattigdom och monotoni. Nödvändig förändring/förnyelse/förbättring sker inte utan uppbrottsstämning och mod.... Alltså hellre mångfald än enfald! Går inte, finns inte! Och långa diskussioner är också korkade.

 

Den ensamma roparen i öknen är en vacker bild. Precis som fisken som simmar mot strömmen. Man säger ju också "Endast döda fiskar simmar med strömmen". Att prova något är en del av en levande företagskultur. Hellre en risk för misslyckande än att inte våga göra något. Världen förändrar sig nu igen. Då måste man följa med om man inte vill bli kvar. Otaliga företag som har vägrat att gå vidare ligger på ekonomihistoriens gödselhög. Även VI måste alltid återuppfinna oss. Gå nya vägar. Prova något nytt. Även på detta sätt kan man bli förutsägbar – som företaget som alltid har nya idéer...Läs vårt senaste nummer av Bilder och berättelser. Då vet ni vad jag menar.

 

Vi behöver inte genomföra en revolution varje dag (eller varför inte?). Att förvalta lite mindre, och därigenom formge mer, skulle vara rätt för mig. Vi är alla ansvariga för detta. Inte enbart forsknings- och utvecklingsavdelningen, eller ens politiker och ministerier. Slutligen handlar det ju om framtiden för oss alla. Och de som är oroliga för sin framtid bör lägga undan oron och istället utveckla tankar och impulser om hur vi gemensamt kan forma denna framtid. Som företag, som samhälle och som folkekonomi. Jag gillar över huvud taget inte den oroligt rynkade pannan med hänvisning till en så osäker framtid. Rädsla förlamar. Och de lama kommer ingenstans.

 

VI förblir framgångsrika och hugger i!

 

Er

Ernst Prost