• 30/04/2020
  • Corona-Krise

Värdearbete, rövhålskoncept och smulor

I det dagliga nyhetsbrevet till sina kollegor betonar Ernst Prost hur viktig en fungerande värdekompass är för företagare och att företagsrisken ofta är större för lågavlönade anställda än för investerare.

Kära kollegor,

 

man kan redan cykla utan att hålla i styret. Också äta utan kniv och gaffel. Men man bör inte arbeta utan hjärna och hjärta och ett företag utan kompass leder till mycket mindre. Nu menar jag inte kompassen med de fyra väderstrecken utan värdekompassen med rätt eller fel. "Hur ska jag veta vad jag ska besluta och vad jag ska göra?" En av mina lärare hade ett enkelt svar på detta: "Det finns saker som man helt enkelt inte gör". I grund och botten en enkel sak, en tydlig grund för beslutsfattande och en väl fungerande kompass. Man kan också kalla det samvete... Om du vill testa om handlingen är korrekt kan du också använda meningen: "Vad du inte vill att man ska göra mot dig, det ska du inte göra mot någon annan." Vissa personer, som är respektlösa och kallhjärtade, kanske till och med  människoföraktande, skulle uppträda på ett helt annat sätt om de inte var anonyma, de talar om personalantal och som sådant en levande rationaliseringspotential, vars öde han bestämmer, inte om vänner släktingar sin egen familj eller sig själv.

Ni märker det – jag återkommer till korttidspermittering och uppsägningar och det sociala ansvaret för chefer och företagare. Det handlar ju inte om siffror eller anonyma massor. t handlar om människor. Och varenda person räknas. Finansiella investerare kan vara helt främmande för denna uppfattning. Men aldrig en företagare. Tvärtom: Först kommer  människan, därefter avkastningen. Så tänker och handlar VI. Jag medger det, det krävs mycket ståndaktighet och principfasthet att inte överge denna inställning. Arbetslöshet, åldersfattigdom, minimilön att leva i samhällets utkant på ena sidan och på andra sidan vinst, profit, avkastning - miljoner och åter miljoner euro och dollar... Och det skulle vara vettigt? Jag talar inte om ärlighet och rättvisa, jag talar om mening eller nonsens i en ekonomi, i ett samhälle.  "Rövhålskonceptet", att söka efter och utnyttja skattekryphål och skatteparadis på lagligt eller olagligt sätt utgör ofta kronan på vissa aktörers skamliga och skadliga beteende. Jag vill för min del inte dö som en skitstövel.

Det är ju inte så att de som har lite eller ingenting gör lite eller ingenting, inte presterar något eller inte arbetar. Med låga inkomster och stora utgifter för hyra, barn och familj kan man inte göra stora språng och inte lägga undan för ålderdomen. Alla insatser betalas inte som de borde. Så mycket kan alla få från mig – jag vet inte vad avund och missunnsamhet är. Men för lite eller rent av så lite att man inte har en rimlig försörjning för sig och sin familj är inte möjligt. Prestation måste löna sig. Bra arbete måste var bra betalt. Skatteflykt måste stoppas, och eftersom det är olagligt, straffas hårt.

Överallt hör man om risker för företag. Det råder ingen tvekan om det. Många företagare måste kämpa dag och natt för att försörja sig, sin familj och sitt manskap. Men det finns också många företag – och inte på något sätt de minsta – där det inte är företagaren som bär risken för företaget, utan arbetskraften.... Något som är mycket tydligt nu under krisen är att just de människor som har arbetat upp företagets välstånd ställs på gatorna när saker och ting inte längre går så smidigt... Och när det går fel får de efter årtionden av underbetalning vid första bästa kris en spark i röven – för alltid... medan den företagsekonomiska risken för investeraren består i att ett år inte göra vinster på tvåsiffriga miljonbelopp, utan bara ensiffriga. Som sagt, det finns båda – då måste man titta på det enskilda fallet. Jag hoppas på att bankerna och KfW gör exakt detta och inte bara räddar de stora.. och de högljudda...

Arbetets värde är definitivt värt en titt. Och detta uttrycks i lön, sociala förmåner och säkra arbetsplatser. Under inga omständigheter får företagets risk överföras till de redan svaga i detta spel. Alla som medverkar i en värdekedja bör också få sin del av de monetära värden som skapas. Jag tror inte på att de som tjänar pengar på kapital genom arbetare och anställda som ökar just detta kapital genom sina prestationer ska utspisa dessa med smulor. Det skulle vara ett monumentalt misslyckande för hela vårt ekonomiska system och vårt samhällsskick.

 

Er

Ernst Prost

VD