Wähle ein anderes Land oder eine andere Region, um Inhalte für deinen Standort zu sehen. Select another country or region to see content for your location. Seleccione otro país o región para ver el contenido de su ubicación. Selecteer een ander land of een andere regio om de inhoud van uw locatie te zien. Vælg et andet land eller område for at se indhold, der er specifikt for din placering. Voit katsoa paikallista sisältöä valitsemalla jonkin toisen maan tai alueen. Choisissez un pays ou une région pour afficher le contenu spécifique à votre emplacement géographique. Επίλεξε μια άλλη χώρα ή περιοχή, για να δεις περιεχόμενο σχετικό με την. Scegli il Paese o territorio in cui sei per vedere i contenuti locali. 別の国または地域を選択して、あなたの場所のコンテンツを表示してください。 Velg et annet land eller region for å se innhold som gjelder der. Escolha para ver conteúdos específicos noutro país ou região. Välj ett annat land eller område för att se det innehåll som finns där. Konumunuza özel içerikleri görmek yapmak için başka bir ülkeyi veya bölgeyi seçin. Chọn quốc gia hoặc khu vực khác để xem nội dung cho địa điểm của bạn

Diese Box wird angezeigt, da die Seitensprache nicht mit einer den Browsersprachen übereinstimmt.

Close



”Utdelning och förkortad arbetstid? Hur går det ihop? Den enda storhet som kan offras i en kris är vinsten”.

Ernst Prost, VD, i sin plädering mot ”okontrollerad kapitalism” och för social marknadsekonomi

Kära kollegor,

Jag skrev till pressen förra veckan och det t.o.m. blev till ett kort inslag i ARD:s Mittagsmagazin: I månget (”smutsigt") hörn av ekonomin fördelas feta vinster genom utdelning – och det samtidigt som man tar emot statligt stöd! Inte vackert – snarare rent obscent. I vart fall fräckt och oanständigt. Här blottläggs den obscent pengahungriga sidan av en okontrollerad kapitalism. Man kan helt enkelt inte ta emot bidrag för arbetstidsförkortning eller andra statliga stöd med ena handen samtidigt som man delar ut miljoner eller miljarder euro till investerarna med den andra.

Ansvarsfulla företagsledare håller i pengarna och delar inte ut dem till aktieägare, institutionella kapitalförvaltare eller stora aktieägare värda miljarder. Sedan det senaste senaste årsbokslutet, 31 december, har tiderna förändrats dramatiskt. Nu är det ”Cash is King” som gäller. Det är alltså bättre att låta vinsterna stanna i företaget. Allt annat är oförnuftigt. Däremot är det rent skamligt – och också stick i stäv mot alla affärsmässiga regler – att dela ut fjolårets vinster och samtidigt vilja ta del av statliga stöd, dvs. skattepengar. I t.ex. Frankrike, är detta t.o.m. förbjudet enligt lag. De som vill åtnjuta statligt stöd – läs skattebetalarnas pengar – beläggs med ett aktieutdelningsförbud.

Alla företag i Tyskland som inte vill ta den enkla vägen till staten för att helt enkelt tigga, utan istället låta sig räddas av banker, kan endast göra detta om de avstår från aktieutdelningar. Då drar cheferna på penninginstituten öronen åt sig... Och på något annat sätt kan det helt enkelt inte vara. 
Arbetstidsförkortningsersättningar från staten är ett fantastiskt instrument för att förhindra uppsägningar. Men de får inte missbrukas för att sänka företagets lönekostnader och på så sätt säkra vinster. Även arbetstidsförkortningsersättningar består ju av skattemedel!

Tack och lov visar vi medelstora familjedrivna företag (den s.k. ”ryggraden” i den tyska ekonomin) betydligt större engagemang när det gäller människor än kapital. Här handlar det om ett ansvar för människorna, jobben, samhället och landet – inte om skamlös vinstmaximering! Redan vid den förra krisen, för 12 år sedan, var mitt beslut: ”Vi kommer varken att spara in på våra anställda, våra koncept eller vår know-how, och inte heller på vår framtid. Den enda parameter som kan offras i en kris är vinsten.”  Skulle jag framföra något liknande på en aktieägarstämma, hade jag antagligen avlägsnats från podiet ganska fort och blivit av med jobbet.

Jag har alltid tyckt att det är abnormt och otillständigt att aktiekurserna stiger när en styrelse tillkännager uppsägningar. Då är det inte så konstigt att många människor räcker denna sorts ekonomi långfingret. Speciellt inte de som utan egen förskyllan blivit av med jobbet och tvingats förlita sig på hjälp från staten för att rädda sig ur situationen. Innan man kan få en enda euro från staten måste man blottlägga sig själv och sin situation helt vid en behovsprövning och också ha uttömt alla sina egna medel, även de sista nödreserverna. Här handlar det inte om att fördela vinster/utdelningar med ena handen och samtidigt kassera in stödpengar med den andra... Nej, jämförelsen haltar inte – i båda fallen handlar det om skattepengar.

Alla som köper aktier vill tjäna pengar – på aktiekursen och på utdelningarna. Det finns det inget att säga något om, tvärtom. Men den som vill kunna profitera på företagsmässiga vinstchanser måste också vara beredd att axla de företagsmässiga riskerna. Därför kan man bara inte privatisera vinster goda år och socialisera förlusterna dåliga år – dvs. låta det betalas av allmänna medel. Många skulle naturligtvis önska sig att så skulle vore möjligt. Prat åstadkommer inget, man kommer endast åt detta med lagar och föreskrifter. Det finns inte en bank i världen som skulle låna ut pengar till ett företag som med vändande post skickar dessa pengar till aktieägarnas fickor i form av utdelning. För en gångs skull skulle staten här kunna ta exempel från bankerna.

Jag är helt och hållet emot alla former av okontrollerad kapitalism som en ren pengaförmeringsmaskin, istället ställer jag mig bakom en fri social marknadsekonomi – med betoning på ”fri” och, ännu mer, på ”social”. I varje kris blir det tydligt vad var och en står.

Och naturligtvis har varken gynnare eller bedragare anmält korttidsarbete i den pågående krisen, och inga kriminella upptäcker sig plötsligt ha ett anständigt hjärta bara för att det dykt upp ett coronavirus. Som man både kan se och läsa om, är tvärtom de som berikar sig på otillbörligt eller t.o.m. kriminellt sätt särskilt aktiva just nu. Jag hoppas verkligen att alla de som i vårt land nu fördelar ut pengarna också kommer att se till att de hamnar i rätt händer – i händerna på dem som behöver dem. Det är också min förhoppning att alla former av bidragsfusk och olaga vinning i samband med de hjälppaket som satts in för att bekämpa coronakrisen kommer att beivras med eftertryck.

Det är ju inte herrarna Altmaiers eller Scholz pengar vi talar om här – det är skattepengar som vi alla tillsammans måste arbeta upp igen. Det är våra pengar... De miljardföretag som vill dela ut sina vinster får gärna göra så, men de ska hålla fingrarna borta från skattepengarna – våra pengar! 

De skulder som vi nu ådrar oss för att bekämpa krisen, kommer våra barn att få betala tillbaka. Eller kanske t.o.m. deras barn, om vi inte passar oss! Det är samhällets och ekonomins uppgift, att se till så att detta skuldberg inte blir större än nödvändigt. Det hela är en fråga om ära, en fråga som varje hederlig affärsman måste ställa sig; den om man i dessa tider verkligen vill sträcka sig ner armdjupt i statskassan eller inte.

Er 

Ernst Prost


Sverige