• 23/04/2020
  • Corona-Krise

Blixtsnabbt istället för asap

VD Ernst Prost förklarar hur krisen har en positiv inverkan på arbetssättet eftersom överflödiga diskussioner uteblir och alla drar ihop mycket mer

Kära kollegor,

för närvarande är det riktigt kul att var chef. Där det tidigare var långa diskussioner hör jag nu bara: "Det gör jag". "Slutfört" är inte heller så vanligt längre. – Nu blir det gjort första gången och riktigt gjort.... Och detta knasiga "asap" har ersatts av "blixtsnabbt". Det "går inte" existerar inte längre och "har inte tid" finns inte längre två gånger. En dröm för alla som är vana vid att gå vidare utan att ständigt behöva vända sig om för att se att laget följer med. Det är underbart hur saker idag bestäms och realiseras på kort tid. Inga långa och breda diskussioner, inget långtråkigt och långdraget, ingen opinionsbildning i en stor krets. Inget "ja men". Inget "vetande" och inget "jag har tänkt". Inget "jag känner någon som har hört av någon att det skulle vara mycket bättre tvärtom".

Fantastiska förutsättningar för en kille som jag. Ta ansvar, besluta, genomföra - som ett lag. I grund och botten har vi alltid arbetat så här men nu i denna situation har vi drastiskt ökat antalet slag och därigenom avsevärt förkortat reaktionstiderna. Det är inte de stora som äter upp de små utan de snabba som äter de långsamma, säger jag bara...

Missförstå mig inte, den ekonomiska krisen är svår och viruset katastrofalt. Jag kan inte ändra på det men jag kan göra mitt bästa på planen där jag står nu, jag ska göra det som behöver göras. Vissa kallar mig "Kribek"... förkortningen av "Krisbekämpare". Det tycker jag om. "Optimist Prime" har jag också hört. – Ja, jag är optimistisk och tror på det goda och det positiva, på det konstruktiva och på det vackra. Jag tycker inte om att gå med i undergångsprofeternas led och inte heller att stämma in i de klagovisor som nu hörs överallt. Att hantera kriser innebär att arbeta mycket – och inte att gnälla så mycket. Detsamma gäller förresten för framgång....

Jag har stor glädje av och mycket roligt i vårt arbete tillsammans. Tänka och göra. Utforma och förverkliga något. Inte fråga längre, utan sätta igång. Med all kraft, med all passion och med all glädje. Ett fyrtorn blir man bara genom entusiasm och hänryckning. Och vi är ett fyrtorn i vår bransch och kanske till och med i hela den tyska ekonomin. Om några månader är den här tiden förbi – en mycket intensiv tid med kreativt skapande av nya saker. En tid då de riktiga prioriteringarna fastställs. En tid då samhället håller ihop och människor åter närmar sig varandra....

Jag fruktar redan nu den tid då denna extremt kreativa fas är över – och själviskheten åter skjuter undan empatin.... Jag hoppas att vi inte åter faller tillbaka till rutiner och i de vanliga beteendemönstren av betänkligheter, där svaret alltid är "ja,men", eller ett påpekande om  att kanske något – som man inte har en aning om vad det är – skulle kunna tala emot det. Det är bättre att se framåt med hopp och därför göra något och inte svartmåla och veta allt bättre.

Jag har alltid älskat mitt arbete men sedan ett par veckor tillbaka upplever jag en ökning med 100 %. Jag är i mitt element. Vi rör på oss, vi formar, vi levererar, vi behövs, vi skapar fördelar och vi skapar värde. Vi springer mot toppform. Det är en otroligt skön känsla. Det är jag tacksam för. Vi måste acceptera saker som vi inte kan ändra på. Men de saker som vi kan förändra måste tacklas med full kraft. Det är en bra uppgift mitt i denna hälso- och ekonomiska kris som har drabbat hela vår värld. Det blir mindre prat och därmed mycket mer gjort.

Även de vanliga "följarna" är inte längre så närvarande: skattemyndigheten, branschorganisationen, yrkesinspektionen, andra myndigheter och byråkrater av intern och extern härkomst... Dataskyddsregler finns fortfarande kvar men är inte längre dominerande. Pärmarna med uppföranderegler har inte heller blivit tjockare under de senaste två månaderna.... Allt som allt ett vackert arbete, ostört och målmedvetet, snabbt och käckt. Med fokus på det existentiella och inte på det triviala. Tid att blomma ut, tid för att ge allt. Nu handlar det om det viktiga i livet – om människors överlevnad och om deras hälsa, likaså om företagens överlevnad och deras jobb.

 

Er

Ernst Prost

VD