Korttidsarbete för att inget fungerar, eller inget funkar p.g.a. korttidsarbete?

Kära kollegor,

Helt klart: COVID-19-pandemin slog till hårt. Som en blixt, en kanonkula, en bomb! Vad gör man i en sådan situation? Jag predikar motstånd, att vi står upp, slåss och med alla medel försvarar oss mot dessa attacker. Vad är det då jag ser breda ut sig – även om det inte är överallt? Precis det motsatta! Man accepterar det som händer, ibland rent fatalistiskt, utnyttjar de statliga välfärdsprogrammen och, efter korttidsarbetet – semester.

Är det p.g.a. COVID-19 som ingenting längre fungerar? Eller är det p.g.a. korttidsarbete som ingenting längre fungerar? Något annat som står helt klart: Om allt stängs ner och alla sticker på semester, ja då fungerar det ju inte längre. Men det har endast delvis med corona-pandemin att göra. Hantverkare har berättat för mig att de inte längre får något material eftersom fabrikerna fortfarande är stängda eller tillämpar korttidsarbete. Därför kan hantverkarna inte jobba. Tidningar säger att man inte längre får några beställningar på annonser, men man får inte tag på dem per telefon. Våra leverantörer kan inte leverera eftersom ingenting fungerar – därför saknar vi ibland råvaror och förpackningsmaterial. Det är något som inte stämmer. Naturligtvis är det billigare att låta medarbetarna ha korttidsarbete, då sjunker lönekostnaderna men man kan ändå kassera in halva vinsten – nej inte arbeta utan bara existera. Då står det klart att man använder sig av COVID-19 som ett fikonblad för att skyla sin egen oförmåga att agera.

Hur många år och årtionden har det gått bra för vår ekonomi nu? Hela tiden en uppåtstigande kurva, präglad av tillväxt, löneökningar och vinster nästan som per automatik? ”Inget är svårare att utstå än en rad bra dagar i sträck.” menade ju Goethe. Och ännu svårare är det att gå från framgång, välstånd och bekvämlighet – som man ju snabbt blir van vid – till att behöva kämpa, slita i sitt anletes svett och ändå behöva snåla. Hos många företag slog bomben ner och slet sönder allt. Där kämpar man, som man måste kämpa för att överleva. I andra branscher och företag har man uppfattat korttidsarbete och att jobba hemifrån som en extra semester eller ett extra sabbatsår, beroende på hur mycket pengar (som på vissa når ända upp till halsen) pumpat in i form av skattemedel. När kan jag sticka på semester igen, och när har allsvenskan premiär? En del oroar sig för frågor som dessa medan andra måste uppsöka socialkontoret. Effekterna breder ut sig alltmer och drabbar nu även de som levt ett relativt bekvämt liv på sin lilla ”ö” som de trodde var en säker plats på sitt vanliga, obekymrade sätt. Det handlade först om frisörsalonger, kaféer och hotell, men nu drabbar det för första gången tyvärr även biltillverkare och deras leverantörer. Efter korttidsarbete följer kollektiva uppsägningar. Bankerna ser vad som händer och sänker krediterna. Även för de som bygger eget hus, och eventuellt kan förlora sitt jobb.

Ekonomin är inte en isolerad bubbla. Nej, ekonomin, det är vi alla tillsammans – alla 83 miljoner tyskar. Och alla är vi beroende av varandra.

Made in Germany: Ett slags varumärke, och på sätt och vis ett förtjänsttecken för innovation och utmärkt kvalitet. Men för mig har det alltid varit en garanti för tillförlitlighet, punktlighet, engagemang, flit, ansvarskänsla och förmågan att kunna åstadkomma mer och arbeta hårdare än vanligt. Kriser bekämpar man inte med korttidsarbete utan genom att arbeta mer. Om man inte vill gå under, krävs styrka. Styrkan har vi. Vi behöver bara trigga den. Då bemästrar vi även denna kris, och nästa, och nästa – det är lika säkert som amen i kyrkan!

Med vänliga hälsningar

Er

Ernst Prost